Den danske integrationsministern drömmer om noll asylsökande

(Bulletin 25/8 2021)

Den danske invandrings- och integrationsministern Mattias Tesfaye har fått stor uppmärksamhet för det nya asylsystem, som han hoppas ska leda till att asylsökande till Danmark får sin ansökan behandlad i ett afrikanskt land. Tanken är att de som blir godkända ska placeras nära sina hemländer i stället för att komma till norra Europa. Detta är en del av de danska Socialdemokraternas skärpta migrationspolitik och Tesfayes system röstades igenom i folketinget i början av sommaren.

– Min dröm är noll asylsökande i Danmark, säger ministern när vi träffas på hans tjänsterum i regeringskvarteren i centrala Köpenhamn.

Mattias Tesfaye anger två huvudsakliga skäl till att asylprocessen bör skötas utanför Danmark: den danska välfärden ska värnas och fler flyktingar ska få skydd.

– Jag anser att det existerande europeiska asylsystemet inte kan försvaras vare sig moraliskt eller politiskt. Asylsystemet används till migration i en omfattning som vårt välfärdssamhälle inte kan absorbera, och det utmanar samhörigheten i Danmark. Därför är vi tvungna att få asylinvandringen under kontroll.

Enligt honom används väldiga resurser på ett felaktigt sätt. Mer än hälften av dem som söker asyl i Danmark får avslag. (2020 var siffrorna de lägsta sedan 1990-talet; 1 547 sökte asyl, runt 600 fick sin ansökan beviljad.) Asylsystemet används främst av unga män och utnyttjas av människosmugglare. De som tar sig fram är de som har pengar, kontakter och tur. Alltför få människor blir hjälpta och Tesfaye menar att konsekvensen blir att det inte är humanitära principer som avgör vem som får stanna i Danmark.

– Vi vill få bort alla utgifter för asylsystemet med advokater, inkvartering, tolkar och hemresor för dem som fått avslag på sin ansökan. Använd i stället pengarna där konflikterna finns och låt FN bestämma vilka kvotflyktingar som kan få bosätta sig i Danmark. Det är min dröm.

Hjälp nära hemlandet

Rätten att söka asyl brukar knytas till moraliska argument, men den danske integrationsministern tycker alltså att dagens system är omoraliskt.

– Det krav som alla medborgare ska ställa på sina politiker är att de ska använda mycket pengar för att hjälpa så många flyktingar som möjligt. Varenda gång en person söker asyl i Danmark används pengarna mindre moraliskt eftersom det gör att vi kan hjälpa färre människor.

Medlen bör i första hand gå till humanitär hjälp i närheten av de konflikter som får människor att ge sig av, anser Mattias Tesfaye. Han pekar på hur den socialdemokratiska regeringen i nästa års budget kommer med en kraftig ökning av utvecklingsbiståndet för att hjälpa flyktingar.

– Majoriteten av världens flyktingar befinner sig i omedelbar närhet av sitt hemland. Jag anser att det finns ett internationellt ansvar att hjälpa de grannländer där de nu uppehåller sig. Om det ändå är några som börjar vandra mot Europa, vill jag kunna säga: ”Tack för din asylansökan, vi registrerar vem du är, sedan sätts du på ett flyg till ett land utanför Schengen där du inkvarteras medan vi behandlar din asylansökan. Om du får avslag flygs du hem till ditt eget land. Om du får positivt besked får du uppehållstillstånd i det land där mottagningscentret ligger.”

Liknande idéer om asylprövning i ett tredje land har förts fram av den brittiska inrikesministern Priti Patel, men Mattias Tesfaye förnekar att det skulle pågå något samarbete. Det här är bara tankar som tänkts samtidigt i flera länder, säger han.

För att kunna skapa den här sortens mottagningscenter fordras avtal med landet i fråga. Enligt Tesfaye är det sannolikt att asylbehovet då prövas på plats av den danska motsvarigheten till Migrationsverket.

– Jag kommer inte att namnge några av de länder som är aktuella, men vi har haft dialog med väldigt många. Vi är nu nere på en handfull länder som vi för samtal med.

Det är dock känt att Rwanda är ett av dem. Andra som nämnts på senare tid är Etiopien, Tunisien och Egypten.

– Jag var i Rwanda för ett par månader sedan. Vi har ingått två avtal mellan Danmarks och Rwandas regeringar, som bland annat handlar om att stärka det flyktingpolitiska samarbetet, men vi har inte skrivit avtal om något mottagningscenter där.

Drastisk omläggning

De danska Socialdemokraterna har de senaste åren lagt om sin migrationspolitik på ett drastiskt sätt, som fått många av deras svenska partivänner att tala om populism och högerpolitik.

– De idéer jag presenterar har förts fram av tidigare danska ministrar, men då bara som tankar och inte som praktisk politik som man försöker realisera. Nu kan jag se att fler och fler regeringar – Litauens, Maltas, Storbritanniens, Österrikes, många andra – erkänner att det existerande asylsystemet brutit samman och att det blivit nödvändigt att få fram ett alternativ. Så jag är övertygad om att någonting kommer att ske. Vi kan inte stå stilla. Om vi på nytt får en situation som 2015 fruktar jag för EU:s sammanhållning och de europeiska välfärdsstaterna.

En av Mattias Tesfayes inspirationskällor är den brittiske nationalekonomen och migrationsforskaren Paul Collier, känd bland annat för sina böcker Exodus. How migration is changing our world (Oxford University Press, 2013) och Refuge. Rethinking refugee policy in a changing world (Oxford University Press, 2017).

– Jag presenterade själv honom vid en stor konferens i Köpenhamn för fyra-fem år sedan. Det vi letade efter i spåren av 2015 var en möjlighet att försvara det danska välfärdssamhället mot okontrollerad invandring, samtidigt som vi kunde leva upp till våra humanitära förpliktelser. Vi vill att invandringen ska vara demokratiskt legitimerad; parlamentet ska kunna styra vem som kommer in i landet och vem som inte kommer in.

I Sverige handlar debatten ofta om ansvar och skyldighet att hjälpa eftersom vi lever i en orättvis värld. Är det inte utsattheten eller moralen som ska få avgöra vem som får komma till Danmark?

– Världen är orättvis. Jag menar att eftersom vi är födda i den rika världen är vi förpliktade att bekämpa fattigdom utanför landets gränser. Vi har också en skyldighet att hjälpa flyktingar som har behov av skydd. Den viktiga frågan är ”hur?”. Hur hjälper vi största möjliga antalet flyktingar på ett sätt som inte ödelägger vårt eget samhälle? Det är en svår fråga, men Europas regeringar måste besvara den.

”Välfärdsstaten lyfte mig”

Mattias Tesfaye bor själv i Köpenhamns västra utkant – ”i ett område som påminner om Södertälje” – och betonar att han ser mycket positivt med invandringen.

– Men jag inser också att om den inte kommer under kontroll förstörs vårt samhälle. Jag växte upp på 1980-talet med en ensamstående mamma, som var arbetslös. Det var välfärdsstaten som gav mig mina möjligheter. Det var välfärdsstaten som lyfte mig ur fattigdomen och gav mig en utbildning som murare. Jag kan inte försvara att man slår sönder det samhället. Och det gör vi om det kommer för många migranter hit. Den gemenskap som behövs i ett folkhem smulas sönder.

Han återkommer flera gånger till det dubbla uppdraget: att skydda dansk välfärd och att hjälpa många flyktingar.

– Just nu är frågan hur vi bäst hjälper dem som är på flykt undan talibanerna. Sker det genom att flyga så många som möjligt till Skandinavien eller genom att bistå dem där de flesta människorna finns? Vi måste helt enkelt ha den intellektuella förmågan att också se ansiktena på de människor som är anonyma och förstå att de är lika mycket värda som de, som kommer hit och intervjuas i tidningarna och får oss att känna oss som goda människor.

Danmark är ju med i EU och den svenska kommissionären Ylva Johansson – socialdemokrat precis som Tesfaye – har uppdraget att försöka få till stånd en gemensam europeisk migrationspolitik.

– Hon har en svår uppgift. Vi är överens om att alla EU:s medlemsländer ska lämna ett solidaritetsbidrag, men vi vill gärna hålla fast vid att det ska vara flexibelt. Jag insisterar på att det också är solidaritet när vi hjälper transitländer som Tunisien, Marocko och Turkiet att hantera migrationen med inkvartering, gränsbevakning och asylhantering.

Problem som inte erkänts

Det är missförstådd solidaritet att tro att man bli mer solidarisk ju fler människor som kommer till ens land, säger den danske ministern.

– Jag är svenskofil och hyser en enorm kärlek till det svenska. Jag vill bara svenskarna allt gott, och jag envisas med att socialdemokratisk politik handlar om att försvara det samhälle som har gett så många människor ett gott liv. Jag uppmanar socialdemokrater i hela Europa att noga tänka igenom hur man försvarar det enda samhälle i världshistorien, som har förmått att lyfta så många människor från fattigdom till välstånd, som gett så många så stora möjligheter, så många kvinnor jämställdhet.

Det är intressant att socialdemokratin i Sverige och Danmark argumenterar så olika. Du låter ungefär som Sverigedemokraterna: ingen asylinvandring, man ska hjälpa människor på plats.

– Jag vet inte så mycket om SD:s konkreta politik, men jag känner till Dansk Folkeparti i Danmark. De har varit mycket bra på att väldigt tidigt peka på verkliga problem som eliten vägrat erkänna. Men de har varit väldigt dåliga på att utveckla en politik som förmår lösa problemen. Lösningen är inte att rösta på högerflygeln, då får man bara proteströster.

Jag intervjuade för några år sedan din företrädare som integrationsminister, Inger Støjberg från det borgerliga partiet Venstre, och hon sa då att för henne var Sverige skräckexemplet på misslyckad integration.

– Jag kommer aldrig att hävda att Sverige är ett skräckexempel. Men jag är glad för att vi i Danmark har avsevärt lägre migration från länder i Mellanöstern än vad Sverige har haft.

Varför det?

– I Danmark har vi nu ungefär hundra afghaner som saknar uppehållstillstånd och ska skickas ut – vilket inte går på grund av situationen i Afghanistan. Sverige har sjutusen som saknar skäl att vara i landet. De politiska utmaningarna blir markant större i Sverige. Hos den danska högern har man ett lite ensidigt fokus på Sverige. Och nästan varje dag sker det ju skjutningar eller något annat kriminellt som i Danmark skulle ha varit en förstasidesnyhet, men som nu är vardag i Sverige. Det är jag glad att vi slipper.

Ändrat uppfattning om invandringen

Mattias Tesfaye var tidigare ung politiker på uppgång inom vänsterpartiet Socialistisk Folkeparti, som nu i folketinget röstade emot det nya asylsystemet. Det är uppenbart att han har ändrat uppfattning om invandrings- och migrationspolitiken.

– Jag tror att hela arbetarrörelsen i Danmark har varit med om en resa sedan slutet av 1990-talet. Långsamt har man anslutit sig till en mer restriktiv utlänningslagstiftning. Så har det också varit för mig. Jag är född 1981 och när jag var 18 år hade jag vänner som plötsligt fick veta att de skulle giftas bort med kusiner från Turkiet eller Pakistan även om de redan hade flickvänner i Århus där jag växte upp. Plötsligt var där ett bröllop med 600 människor, de flesta okända. Det var enormt frustrerande att de här familjeallianserna utnyttjades som en bakdörr för invandring till Danmark. Jag sköt det nog åt sidan och tänkte att det skulle bli bättre i nästa generation. Men det blev det ju inte.

Han engagerade sig i fackföreningsrörelsen övertygad om att de viktigaste konflikterna i samhället var ekonomiska och sociala.

– När islams närvaro började göra sig mer och mer påmind tänkte jag att det bara var symboler, det var inte något äkta. Men jag har tvingats inse att människors kulturella rötter betyder mer för samhällets utveckling än jag hade trott. Jag växte upp i ett homogent samhälle och då blir man blind för kulturella konflikter.

Den danska socialdemokratin bytte ordförande 2015 samtidigt som den stora migrantströmmen kom till Europa.

– I en av sina första intervjuer sa Mette Frederiksen att de socialdemokratiskas borgmästarna i kommunerna väster om Köpenhamn, klassiska arbetarkommuner, hade haft rätt. De borgmästarna hade 30 år tidigare sagt att invandringen måste kontrolleras. Dåtidens partiledning tystade ner dem och sa att de inte fick prata på det viset, att det inte var socialdemokratiskt. Det var närmast en ursäkt å partiets vägnar när den nya ordföranden sa att det var de som visste hur äkta socialdemokratisk politik såg ut – och inte sådana som rusade runt inne i Köpenhamn, på mjuka mattor, med gratis kaffe och snygga kläder.

I motsättning till samhället

Socialdemokraterna ska inte läxa upp folk, de ska knacka dörr och fråga efter människors åsikter, hävdar Mattias Tesfaye.

– När vanliga LO-medlemmar i undersökning efter undersökning visar sig vara mer skeptiska till invandring än folk som bor i de fina kvarteren, då är det inte socialdemokratins uppgift att säga att de är rasister. Våra borgmästare blev upprörda när partiledningen stod i tv och påstod att det inte existerade några problem.

Det du säger är att de danska Socialdemokraterna nu anser att problemen i samhället, med kriminalitet och otrygghet, beror på invandringen.

– Det blir snabbt polemiskt för samtidigt arbetar de flesta invandrarna och de flesta begår inte brott. De bidrar positivt till vårt samhälle. Men man måste se på statistiken. Människor som inte blir integrerade, som hamnar i ett motsatsförhållande till vårt samhälle, begår fler brottsliga handlingar. Om man inte har invandringen under kontroll får man våldsam, rå kriminalitet. Just nu minskar kriminaliteten i Danmark. Antalet gängmedlemmar minskar. Det är verkligen positivt.

Vad beror det på?

– Jag kan bara gissa, men vi har skärpt vår strafflagstiftning ganska rejält, särskilt när det gäller organiserad brottslighet. Vi har också fört en politik där nyanlända blir utspridda i hela landet. Min kommun har under 22 år inte tagit emot en enda flykting eftersom där redan finns så många invandrare. Vi har fått ro att integrera dem som har kommit hit. I gengäld har andra danska kommuner med få invandrare fått ta emot fler. Vi har spritt ut uppdraget. Om människor lever i parallellsamhällen hamnar de i motsättning till resten av samhället.

Jo, han ser annorlunda på migrationsfrågorna nu än för 20 år sedan. Elfte september 2001 var en ögonöppnare för många, men framför allt har det handlat om vardagsfrågor som skolan och tryggheten, säger Mattias Tesfaye.

– Det finns de som anser att socialdemokratin har gått åt höger och ser frågorna ur ett mer borgerligt perspektiv. Det håller jag inte med om. Jag vill se det som att vi betraktar frågorna mer nedifrån, vårt klassperspektiv har förändrats. Vi är mer intresserade av vad invandring gör med skolor i utsatta bostadsområden, med utsatta kvinnor. Migrationen har skilt höger och vänster åt, men framför allt avskilt toppen från botten. Det är LO-medlemmarnas barn som får en extra integrationsutmaning på sina axlar. Det är ju inte journalisterna på de dyra adresserna som får sina liv förändrade.

Kommer de svenska Socialdemokraterna att dra samma slutsatser som de danska?

– Jag inser att utmaningarna i Sverige är större. Om jag överförde de svenska asylsiffrorna till Danmark skulle jag befinna mig i larmberedskap. Då skulle folketinget kalla in mig och undra vad som stod på. Svenskarna har en mycket större uppgift än jag, eftersom migrationen inte är teori utan handlar om praktisk politik.