Landet där vad som helst kan hända (2018)

Radio, tv & utländsk press:

”Landet där vad som helst kan hända” har uppmärksammats i ”Studio Ett” i Sveriges Radios P1, i norska TV2, i franska Le Monde, norska Aftenposten, dansk och polsk radio och i flera danska dagstidningar.


Cecilia Blomberg, Svenska Dagbladet:

”Åberg har djupdykt i arkiven och funnit att en av förklaringarna till dagens segregation hänger samman med starka idéströmningar inom utbildningsväsende och kulturliv, och beslut som fattades för decennier sedan. Han har grävt fram och läst de propositioner, som i stället för att uppmuntra integration av nya svenskar cementerade uppfattningar om vi och dem och drev på separatism och utanförskap…

Ingenting kommer att lösa sig av sig självt, vägen framåt är lång och krokig. Det första steget tas genom en öppen debatt och genom att se verkligheten just så som den är. Åberg hjälper oss en bra bit på vägen.”


Sakine Madon, Vestmanlands Läns Tidning:

”Sylvass kritik mot felen i svensk integrationspolitik…

Lars Åberg, vilken journalist och skribent! Tänk om ministrar och ansvariga politiker tog till sig av budskapet? I stället för ytterligare 50 år med trasig kompass…

Sverige var tidigare känt för god samhällsplanering, genomtänkt reformpolitik och en stark socialdemokrati. I dag växer missnöjet med integrationsproblemen och Sverigedemokraternas medvind tycks inte avta. Hur hamnade vi här? Journalisten Lars Åberg ger i boken ’Landet där vad som helst kan hända’ en viktig bakgrund…

Lars Åberg har en förmåga att trampa där det är som ömmast och saknar inte åsikter, men ’Landet där vad som helst kan hända’ är också full av torra fakta… Om man ska göra något bättre och annorlunda, behöver man lära av tidigare fel. Inte upprepa dem.”


Jens Stilhoff Sörensen, Respons:

”När jag läser Lars Åbergs senaste bok ’Landet där vad som helst kan hända’ frammanas i mitt inre två andra böcker. Den ena är Evelyn Waughs roman ’En förlorad värld’… den andra är George Orwells ’Vägen till Wigan Pier’… Åbergs bok innehåller både en underton av något som gått förlorat, såväl i det svenska välfärdsprojektet som i det offentliga samtalet och demokratin, och en undersökande resa inför vad som håller på att formas…

Åbergs undersökande kretsar både kring hur det kunde bli som det har blivit, hur svensk politik kunde gå från rationell medveten planering till planlös ansvarslöshet, hur journalisterna kunde övergå från att kritiskt granska makten till att sluta upp bakom den, hur konformismen blockerar oss, till hur alla problem ska bemötas och hanteras och om vi alls klarar det. Han ställer frågor till andra, till böcker och utredningar, till sig själv och till läsaren. På så vis är det främst en sökande bok. Det gör den inte mindre läsvärd. Snarare är den kanske ett mikrodestillat från och på ett Sverige som söker sig självt.”


Widar Andersson, Folkbladet:

”I sin nya bok ’Landet där vad som helst kan hända’ vidgar Åberg perspektiven från ’sin stad’ Malmö. Boken är full av frågor – bokstavligt talat – där man som läsare inte kommer undan att fundera lite extra bortom de enkla svarens och flosklernas hemmakvarter. Eftersom Lars Åberg har ansträngt sig för att försöka hålla flosklerna borta från bokens sidor faller eventuella floskelsvar från en själv tämligen platta till marken.”


Ingunn Økland, Aftenposten, Norge:

”En tankeväckande analys av svensk invandringspolitik… Viljan att skapa en större bild gör den till nyttig läsning för oss som har följt den svenska debatten på avstånd…

Lars Åberg är skarpast – och mest relevant – när han formulerar slagkraftiga erkännanden som självkritiskt också berör hans eget arbete: ’Eftersom vi så sällan stöter på några kreativa och konstruktiva idéer om hur vi vill ha samhället tycks vi nöja oss med defensiva eller repressiva utsagor om hur vi inte vill ha det.'”


Dan Sylvebo, Smedjan/Timbro:

”Läsvärd och habilt avfattad…

Att den humanitära stormakten, välgörenhetslandet som Åberg säger, som inte blott har velat vara hela världens moralväktare utan även ett föredöme beträffande såväl internationellt bistånd som hem för migranter, har genomgått omfattande förändringar kulturellt och socialt blir tydligt för varje kapitel i hans personligt hållna och reflekterande alster…

Verket fungerar väl som en överblick för den som vill försöka förstå vad som har hänt med med Sverige under övergången från ett tämligen homogent till ett mycket heterogent land.”


Jenny Tedjeza, Proletären:

”Åberg är en skicklig skribent som målande beskriver det samtida Sverige. Researcharbetet är omfattande och stilen resonerande. I ett offentligt samtal där diskussionen om invandring och integration har tagit skyttegravskrigets former är det uppfriskande med en debattör som eftertänksamt försöker närma sig verkligheten utan enkla lösningar och svar.”


Thomas Nydahl, kustoccident.blogspot.com:

”Lars Åbergs förra bok ’Framtidsstaden’ övertygade i sin skildring av Malmö som skrämmande exempel på hela Sveriges framtida och pågående tillstånd. Med den nya boken visar han just det: Malmö är måhända extremt, men det som sker i staden skiljer sig inte kvalitativt eller ens kvantitativt från det som sker i landets övriga byar och städer…

Lars Åberg är en erfaren och mycket seriös journalist. Han låter de intervjuade komma till tals, avstår från att kommentera det de säger, men utvecklar problematiken i sina egna resonemang. Han hukar inte hemma utan ger sig ut på resa…

Jag stryker ofta för i denna bok. Hela avsnitt som jag vill citera. Och så tänker jag att oavsett vad jag citerar så missar jag något annat…

Att läsa Lars Åberg är alltid att bli lite klokare. Hans nya bok är kanske den just nu viktigaste framställningen av vad som sker i Sverige. Det han berättar och resonerar kring kan inte lämna någon oberörd.”


Trygve Bång, trygvebangsblog.com:

”En god vän skall tåla de hårdaste sanningar, sade den danske folkbildaren och prästen N.F.S. Grundtvig i mitten på 1800-talet. Jag undrar om inte Lars Åberg kan känna sig hemma med det påståendet. Jag kan tänka mig att det är en stark känsla för landet och en oro för dess framtid som drivit honom att skriva denna upplysande bok. Det är en enastående flerdimensionell lägesbeskrivning av migrationens då och nu…

Lars Åberg har gett sig själv en nästan oöverkomlig uppgift att redovisa och blottlägga politiska beslut och tankemönster, svåråtkomliga för de flesta, som sedan ett fyrtiotal år finns i litteratur och forskningsrapporter. Men enligt min mening har han lyckats utomordentligt väl både med faktaredovisning och analys.”

Gitt Ossler, bibliotekarie, snabbtipset.blogspot.com:

”Lars Åberg är rapp, klarsynt, kunnig i det han skriver om…

I boken beskrivs den mängd åtgärder som kommun, landsting och staten vidtagit för mångfaldskulturen. En hel industri har skapats där offentliganställd personal presenteras mångfaldspolicies, genomgår obligatoriska kurser och deltar i olika utbildningar för att bearbeta fördomar som dessa grå tjänstemän misstänks härbärgera, i en utsträckning som nästan är rörande. Perspektivet är givet: inhemskt ställs mot utländska och där är det ’svenska’ förlorare. I det läget föds den ’multikulturalistiska oviljan att lägga sig i vad andra håller på med’, men det är både ’intellektuellt slappt och moraliskt tveksamt’. Det här synsättet har fortsatt att sprida sig som ringar på vattnet kring andra tänk grupperingar. Lars Åberg jämför offentlighetens intresse för identitet, ursprung och representation med hur människor sedan beter sig och blottlägger därmed frågan om alla dessa satsningar ger ett fungerande samhälle där människorna får det de behöver och vill ha.

Författaren för ett roligt och intressant resonemang om narcissismens röda tråd: den odlades i hippietidens apolitiska motkultur med autonomi och grupptillhörighet som främsta mål och ligger i dag utslagen i full blom i ’såväl presidentpalats som i sociala medier’. Genom identitetspolitiken har självbespeglingen sedan ideologiserats och dessvärre blivit en antites till demokratitankens universella anspråk.”


Johnny Månsson, manssonskultur.se:

”Lars Åberg fortsätter på sitt inslagna tema om Sverige och den misslyckade integrationen. Det här är chockerande fakta om hur Sverige är på väg att kapsejsa…

’Landet där vad som helst kan hända’ är grundligt underbyggd med fakta och Åbergs gedigna kunskap.”


Bo Petersson, Bibliotekstjänst:

”Åberg är en driven och läsvärd essäist… en hel del som är tänkvärt, såsom motsättningen mellan medborgarskapets krav och förpliktelser å ena sidan och de mänskliga rättigheternas universella anspråk å den andra, liksom den klassiska motsättningen mellan individens fri- och rättigheter kontra kollektivets.”


Omdömen på Facebook:

”Sveriges vassaste samtidsobservatör.” (Jens Ganman, författare och satiriker.)

”Tankeväckande reportagebok om hur Sverige förvandlats genom social ingenjörskonst och aningslös ’strukturell välvilja’, skrivet med briljant journalistisk språkbehandling och djup research under många år. Lars Åberg är, liksom Lena Andersson, ovärderlig skildrare av det socialdemokratiska projektets uppgång och – här och nu – sönderfall.” (Mats Edman, redaktör, fotograf, tidigare chefredaktör för bl a Dagens Samhälle.)

”Vårens bästa bok.” (Bo Persson, dokumentärfilmare (bl a ”Watching the moon at night”).)

”En wow-upplevelse. Det är svensk komprimerad efterkrigshistoria på 250 sidor… Lars Åbergs sakliga resonerande och kloka perspektiv borde vara utgångspunkten för all migrations- och integrationsdebatt i den pågående valrörelsen.” (Göran Gustavsson, sjukvårdsanställd, fackligt aktiv, vänsterpartist.)

”Läsvärd bildnings- och reportageresa genom Sverige… Med ett kärleksfullt vänsterperspektiv benar Lars Åberg upp vad som gått fel från det aningslösa riksdagsbeslutet 1975 om mångkultur till dagens polariserande identitetspolitik. Vill man förstå det opinionsskifte som äger rum i Sverige just nu utgör denna bok en välformulerad pusselbit.” (Gunnar Sonesson, Diplomat Communications.)

”En grundlig genomgång och en rik kunskapskälla som alla, men särskilt politiker, bör ta till sig. Dessutom är språket träffsäkert och stundom lyriskt.” (Ing-Marie Persson, fil dr.)

”Mycket bra. Lite som George Orwells journalistik. Det är det högsta betyg jag har att dela ut.” (Martin Theorin, dramatiker och regissör.)