Sverige är förändrat; endast envetna dropouts från verkligheten fortsätter att förneka detta. Det har gått snabbt och utan sedvanligt remissförfarande eller transparent konsekvensanalys.
Att man vill ha ett land som håller ihop låter sig sägas, och det påstår samtliga politiska partier, men i praktiken har parallella samhällen kunnat växa fram utan att någon satt käppar i hjulen.
Både infödda och inflyttade märker av den ökade osäkerheten och otryggheten i samhällsmaskineriet. Vi lever numera i ett splittrat land med vassa kanter på skärvorna och det hjälper inte att vi upprepar ordet integration tills vi tappar andan, inte så länge det inte tas några ordentliga initiativ för att bryta utvecklingen mot ökad separatism och uppdelning. Friskolesystemet skyddas och bidragsenklaverna förses löpande med nya projekt.
För närvarande existerar inte någon som helst integrationspolitik och det är fullt möjligt att hela den tanken är illusorisk.
Likväl är det svårt att begripa hur ett land med frihetlig historia, stark administration, konsensuskultur och rationell välfärdsfilosofi kan acceptera segregationen som en samhällelig explosion i slowmotion.
…..