Widar Andersson, Folkbladet:
”Boken är ett litet mästerverk som fångar in samtidens anda på det motsägelsefulla sätt som ett sådant uppdrag kräver. I flera långa sammanvävda berättelser från när och fjärran såväl som i korta och kärnfulla sentenser sätter han blixtbelysning på formerande företeelser, mönster och känslor i vårt samhälle. Åberg skriver pricksäkert: ’Så tokigt allting blivit, inte för att det främmande kommit hit utan för att det välbekanta gett sig av, upplösts.'”
Katarina Barrling, Svenska Dagbladet:
”Ett samhälle som uppmuntrar och bejakar kränkthet kommer i förlängningen att bli handlingsförlamat, för i känslan av kränkthet ligger passivitet och maktlöshet. […] Bokens sinnesstämning rör sig mellan sorg och behärskad vrede. Och förundran. Hur kunde ett så välfungerande land som Sverige förfalla så? Åberg beskriver en väv av paradoxer. En av de mer anslående är hur strävan efter minoritetsskydd – och rädsla att kränka – lett till acceptans för majoritetsförtryck. […] I den mån samhällsväven omtalas i dag är det ofta dess revor som nämns. I Åbergs sorgsna framställning är problemet större än att handla om revor. Det verkar som om vävens själva grund, varpen, bytts ut: ’Så tokigt allting blivit, inte för att det främmande kommit hit utan för att det välbekanta gett sig av, upplösts.’ Här ser Åberg den största kränkningen: den av det svenska samhället, och dem som byggde upp det – vävde samman det – genom arbete, skatter, och ’rättskaffenhet’.”
Mats Edman, Facebook:
”Lars Åberg har ägnat ett par decennier åt värderingsförskjutningar och den sociala och demografiska förändringen av Sverige. Det märks i titlar som ’Framtidsstaden’ (om Malmö), ’Landet där vad som helst kan hända’ (om Sverige) och ’Heder och samvete’ (om hederskultur). […] Nyligen utkom ’Mest kränkt vinner’. Ett försvar för upplysningsidéerna, yttrandefriheten, demokratin och rätten att häckla och häda. Han står frågande inför trendig offermentalitet, omvänd rasism och allsköns vurm för ’mångkultur’, även när den är extremistisk och förtryckande. […] Åberg balanserar på minerad mark. Är aldrig bombastisk men ställer stora frågor. En underliggande vrede kan anas när han beskriver det offentliga Sveriges ’strukturella välvilja’ och samtidigt handfallenheten inför destruktiva kulturella beteenden. Reflektioner som sällan uppskattats i lättkränkta kretsar. […] Om man inte redan är kränkt visar Lars Åberg vägen för den som vill bli det – och skaffa sig både ny identitet och försörjning, oftast på skattebetalarnas bekostnad.”
Claus Nowotny, Facebook:
”Du har gjort det igen; satt ord på en känsla och undran som gnager. Hur hamnade vi här? Du har ett underbart precist språk som jag gillar och du har referenser till personer och händelser som jag glömt eller inte kände till. Och dina oneliners och associationer är härliga. Du håller tillbaka din vrede, en vrede som du inte är ensam om. Kan bara säga stort grattis till en viktig bok! Som dessutom är en njutning att läsa. Du står återigen mitt i samhällsdebatten.”