(Sydsvenskan 22/2 2017)
Kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) är missnöjd med osakliga skildringar av Malmö, men bidrar själv till ett negativt intryck genom att vägra ställa upp för intervjuer med utländska tidningar.
Är man beredd att bekämpa karikatyrer borde man även kunna diskutera de förhållanden som karikeras. Det vore ett sätt att stärka den egna tillförlitligheten.
Följaktligen är det oacceptabelt att Malmös högsta politiker håller sig undan när reportrar från utlandet kommer hit för att ta reda på hur det står till i hennes stad. I sämsta fall är Socialdemokraternas ovilja att diskutera stadens utveckling utanför den egna kretsen ett uttryck för maktfullkomlighet, medan den med en mer välvillig tolkning kan ses som ett erkännande av den egna handfallenheten inför en problematik som långsiktigt kan underminera en alltmer delad stad.
Attityden gentemot journalister och andra som vill ställa frågor håller på att skapa ett reellt trovärdighetsproblem, som är betydligt allvarligare än när Fox News eller rysk propaganda-tv rusar genom Rosengård. De senaste dagarna har jag med anledning av min reportagebok ”Framtidsstaden. Om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?” blivit intervjuad av flera utländska dagstidningar. Reportrarna från tyska Welt am Sonntag och danska Kristeligt Dagblad berättar bestörta att Katrin Stjernfeldt Jammeh sagt nej till att svara på frågor med motiveringen att det utomlands bara skrivs negativa saker om Malmö. Detta skäl anges även i mejl som jag har tillgång till.
Det är en inställning värdig en president i konstant fejd med medierna.
För Malmös image – för den omtalade bilden av Malmö – är detta minst sagt bekymmersamt. Denna vägran, och denna motivering, kommer att förfölja staden och väcker fler frågor om hur de styrande ser på demokratin och sin egen uppgift.
Kan den som är folkvald bara hålla sig undan? Vad är det som ska döljas? Kommer endast slätkammade reportrar som sover gott om natten att få tillträde till maktens boning?