……
Det är en kall värld:
När natten faller ner från skyn.
När dörrarna smäller ödsligt ut mot mörkret.
När tystnaden är ropet ingen hör.
I samhället dröms numera sällan några gemensamma drömmar om en bättre värld. Det gäller att överleva i världen sådan den ser ut.
Det är vargarnas tid, pudrad med glitter, för syns skull.
Arbete är ingen självklarhet för dem som är friska, än mindre för de sjuka.
Missnöje, tvivel, förtvivlan och utanförstående kan söka sig många former. Några gör alltid som chefen eller myndigheten säger åt dem. Andra kedjar fast sig framför tv-apparaten. Andra åter blir sjuka.
Det fanns en tid när de, som gick genom gränslandet till den andra sidan, betraktades som förlorade. De var obotliga. Deras värld var inte vår värld. Kanske står vi fortfarande med en fot kvar i den tiden.
Mentalvårdens murar kastar fortfarande sin frostiga skugga ner i djupet.
”De rättfärdiga gjorde vad de ville med oss livsförbjudna,” skriver Elgard Jonsson i ”Tokfursten”, boken om hans eget helvete på dårhuset.
Alla dessa år då vita rockar sänt elektrisk ström och kemiska substanser genom de inlåstas kroppar för att strukturera deras själar!
– Jag la in mig frivilligt och blev positivt bemött, men vården var helt värdelös, säger Tauno. De hade ingen erfarenhet, ingen kunskap. De förstod inte problemen. Man hade problem när man kom in och man hade problem när man kom ut också. De sövde bara ner en med en massa piller. Om man är motstridig, om man sticker upp mot sjukhuset, då kan de vara jävliga mot en.
Den som vårdats är ofta märkt. Vården sitter i håret, hyn, ämnesomsättningen, svettkörtlarna. Vården har böjt ryggen över kaffekoppen och askfatet. En ny kropp har trätts på människan, ett artificiellt hölje som skiljer då från nu och deras värld från vår.
– Jag har inte tagit någon medicin på sju månader, säger Annelie. Man blir groggy av medicinen. Helt borta. Man hamnar i en helt annan värld, blir innesluten. Jag har funderat mycket över läkarnas uppgifter. Jag tror att de är köpta av läkemedelsindustrin och delar ut piller för sin egen vinning också.
……