(Göteborgs-Posten 30/6 2011)
Geschäftsamhället kan se ut lite hur som helst, exempelvis som Grekland, och återuppstår i välfärdsländer så fort politiken tar paus eller drar sig tillbaka.
Vi absorberar det som ett smygande budskap: du kan inte lita på någon. Konsekvenserna blir misstro, missmod, privata försäkringar och servicecheckar i stället för service. Eftersom samhället i form av kollektivt ansvarstagande fungerar allt sämre satsar vi mer på bevakning och kontroll. Kan vi inte lita på barnen kan vi i alla fall sätta upp kameror så att vi i efterhand får veta vad de hade för sig.
Geschäft är ingenting som kom med den borgerliga regeringen; så fort socialdemokraterna hade snickrat färdigt på sitt folkhem började de sälja ut både byggmaterial och funktioner. Det pågående friskolegeschäftet har ivriga påhejare inom miljöpartiet, som annars säger att man ska tänka annorlunda. Geschäft är inte bara en verksamhet utan också en tankebacill, spridd i de flesta läger.
I de molekylära beståndsdelarna anas systemets konturer och räckvidd, som när kommunen outsourcar sophämtningen och det privatägda sopföretaget låter skräpet ligga kvar runt containrarna tills några kommunalanställda plockar upp det. Symptomatiskt för geschäft är nämligen att samma sak betalas minst två gånger via skattsedeln (för övertydliga belägg: se än en gång friskolorna).
Pendlarna över bron mellan Malmö och Köpenhamn har i flera år suttit fast i den geschäftlogik, som hävdar att kollektivtrafik blir bättre om den vartannat år lämnas ut på auktion där lägst anbud vinner och sämst service slår igenom. När tågbolagen går omkull får samhället plocka upp notan i väntan på nästa lågprisuppgörelse.
Att värja sig är närmast omöjligt; eftersom tillit till det gemensamma blivit en bristvara nödgas du göra geschäft av det enda du möjligen kan lita på, nämligen dig själv. Egenföretagandet skjuter i höjden och alla som motvilligt skaffar egen firma bidrar till arbetsmarknadens låtsasstatistik samtidigt som de sugs in i det avdragstänkande och kringskyfflande av intäkter och utgifter som hör till geschäftindustrins förutsättningar. Plötsligt bestäms inte inkomsten av vad man tjänar utan av hur man deklarerar.
Detta kan låta som Grekland eller som en friskoledirektör, men kan numera lika gärna handla om valfri kulturarbetare i din närhet. Alla som inte har tjänstepension och arbetar fyrtio reglerade timmar i veckan träffas numera på marknaden. Och det var förstås där någonstans politiken en gång växte fram, för att civilisera oss alla och få oss att förstå att saker och ting hänger ihop och inte alltid är till salu.