(Göteborgs-Posten 8/9 2005)
1927 svämmade Mississippifloden över sina bräddar. ”What has happened here is the winds have changed,” sjunger Randy Newman på sin sydstatstemaskiva ”Good old boys”: ”Six feet of water in the streets of Evangeline.”
Med reporterröst beskriver Newman hur president Calvin Coolidge då kommer åkande i tåg och skakar på huvudet åt det som floden gjort med de fattiga stackarnas land. Sedan hörs en av Newmans lakoniska och samtidigt mest svidande refränger: ”Louisiana, they´re trying to wash us away”.
Det finns ett de – ett Dom, ett dolskt maskineri, ett Washington – i den amerikanska Söderns medvetande. De där borta har satt sig på sydstaternas självbestämmande, men de har också vänt ryggen åt dem som kämpade för att befrias från detta självstyre. När man reser utmed Mississippi ner mot Mexikanska bukten slås man fortfarande av övergivenheten; den skyddslösa utsattheten dammar på slättlandet, runt rucklen i svarta och vita byar som fortfarande inte har mycket med varandra att göra.
I delstaten Mississippi ställer man de åldrade rasistmördarna från Ku Klux Klan-tiden inför rätta, men det finns väldigt lite av rörelse framåt. Orkanen som vräkte in över Mississippi och Louisiana dränkte ett Amerika som politikerna och medierna redan raderat ut, ett skjul- och trailer-Amerika nedanför offentlighetens radar. På New Orleans berömda kyrkogårdar har kistorna staplats på höjden för att de döda inte skulle föras bort av träskets underströmmar. Med de sprängda vallarna har hela underjorden sköljt fram och med den en moskithärjad historia med omöjliga stadsplaner, läckande oljeindustrier och utmanande justeringar av den väldiga flodens naturliga flöde.
När president Coolidge hade åkt hem röstades den stridbare populisten Huey Long fram som guvernör i Louisiana. Han höjde bolagsskatten och satsade en del av pengarna på skolböcker. ”Ain´t no Standard Oil men gonna run this state/Gonna be run by little folks like me and you,” sjunger Randy Newman. Sju år senare sköts Long ihjäl.
I New Orleans har våld, knark och polisiär och politisk korruption länge spänt en klibbig väv mellan floden och Pontchartrainsjön. Ekonomin har gått i stå, de unga som kunnat har flyttat. Översvämningen 1927, och Huey Longs underdogperspektiv, fick det demokratiska partiet att se behovet av ett socialt reformprogram, en New Deal. Dagens regering har inte märkt några behov över huvud taget.
Många tycks också ha blivit förvånade över att se alla dessa svarta människor dyka upp ur deltats mörker. I själva verket har de varit här hela tiden. Jag har sällan sett sådant elände i ett rikt land som i människors lägenheter i slummen i New Orleans. En av de saker som kännetecknar USA är att det är ett samhälle utan botten; den som faller flyter bort, dras ner, dammar i väg. Louisiana, they´re trying to wash us away.
Det vinddrivna, blottställda Amerika behöver avgjort en ny New Deal.