(Fokus 18/12 2024)
Den ideella föreningen Flamman skulle den 19 december ha arrangerat en diskussionsafton på Stadsbiblioteket i Malmö om ungdomsbrottslighet och grovt våld. Detta ”Malmöforum mot kriminalitet”, med deltagande av politiker, polis och flera andra verksamheter, ställdes dock plötsligt in ”med anledning av den mediala uppmärksamheten”.
Denna bestod i att Sydsvenskan i flera artiklar visat hur ledande personer i Flamman tjänat miljonbelopp på föreningens bidragsfinansierade verksamhet. Flamman utsågs i fjol till Årets förening i Malmö och har tilldelats kommunens mångfalds- och integrationspris. Under 2023 uppgick bidragen från Malmö stad och olika statliga myndigheter till 26,5 miljoner kronor.
Fryshuset i Stockholm var nog den första verksamheten för ungdomar i marginalen, som i kraft av sin grundares kontakter i det kommunalpolitiska komplexet kunde förvandla sig till en sorts alternativ socialförvaltning. Att vissa av aktiviteterna, som Lugna Gatan, dolde ett kriminellt innehåll var en missräkning det ändå gick att skaka av sig.
Detta har Helamalmö också lyckats med trots att två anställda dömts för hot och utpressning. Även den här organisationen, grundad av Nicolas Lunabba, numera författare, vill förebygga brottslighet och, som det heter på hemsidan, ”adressera orättvisor och missförhållanden i samhället”. Stöd kommer bland annat från kommunen, Malmö universitet, MUCF (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor) och Allmänna arvsfonden, men Helamalmö har i intervjuer meddelat att pengarna inte räcker.
För Flammans del ser framtiden än mer skakig ut. Eftersom minnet ofta är kort, inte minst hos dem som ger bidrag för att se ut som om de åstadkommer förändring, kan man påminna om att föreningens moraliska kompass också tidigare visat fel.
Ett exempel är det herostratiskt misslyckade projektet ”Våra Liv” tillsammans med Malmö stad, bidragsentreprenören Spiritus Mundi och den fundamentalistiskt reaktionäre Salahuddin Barakats Islamakademi. Det här gänget försågs 2016 från olika skattefinansierade håll med 20 miljoner kronor för att hindra Malmöungdomar från att ansluta sig till Islamiska staten, IS. Inte ens med mikroskop kunde några resultat skönjas. Projektet avbröts, pengar har efterskänkts, och ihop med Islamakademin kastade sig Flamman över nästa projekt, ”Safe Space Malmö”, med 12,5 miljoner från Allmänna arvsfonden, för att ”värna demokratin mot beteenden som kan leda till våldsbejakande extremism”.
Det krävdes en envis journalist för att ta reda på hur bidragsekonomin hade omvandlats till en provisionsmodell med försäljning av tjänster. Den ideella föreningen har för några få blivit en mycket god affär. Flammans verksamhetschef Rafi Farouq bor i en stor villa på behörigt avstånd från de ungdomar hans förening vänder sig till med ”våldsförebyggande arbete” och ”stödjande arbete mot normbrytande beteenden”.
Civilsamhället används ofta som beteckning på ett krympande föreningsliv med växande offentlig finansiering. I de årliga ansökningarna om medel från den stora bidragsgivaren MUCF skriver många av föreningarna uttryckligen att de annars inte skulle finnas till.
Låt oss kalla dem bidragsidealisterna.