(Sydsvenskan 1/11 2010)
Där Sofiagatan mynnar i Rasmusgatan har killgänget upprättat sin bas. Jag har varit mycket i bostadsområdet Seved de senaste två åren, för ett dokumentationsuppdrag, och sett dem hänga i den här hörnan med sina spattiga rörelser och bistert arrangerade anletsdrag. Sent om aftnarna pågår olika former av illegal handel utmed Rasmusgatan.
Trots att den här delen av Malmö hör till de mest polisövervakade fortsätter ljusskygga kvällsbilister att rulla in. Skottlossning och påträngande otrygghet tvingade nyligen en kommunal förskola att överge sina lokaler.
På elcentralens tegelvägg på Sevedsplan har en gammal graffitibild målats över. Där står det sedan flera månader tillbaka ”Område 13”.
– Ser du hur 3:an är skriven? frågar Barry Glick. Den liknar ett öra. Det är samma öra som det hårdföra amerikanska latinogänget MS-13 använder. Det betyder att här finns någon som lyssnar och har koll.
Glick är en av de tre upphovsmännen bakom beteendeträningsprogrammet ART, Aggression Replacement Training. Bosatt i Albany, några timmars resa norr om New York, har han ägnat sitt liv åt forskning om aggressivitet och brottslighet och åt handfast ungdomsarbete på institutioner. Vad är det då som händer i ett Malmö, där kulor viner, ambulanser angrips och sjukhuset måste inkalla vakter?
Flera av de farhågor Glick uttryckte när han var här förra gången, för tre år sedan, har besannats: mer förstörelse, fler överfall. Mediernas sätt att beskriva det antisociala utkantslivet ger en färdig modell för hur man kan bli en våldsam vuxenperson. Jag nickar när han säger att vi verkar ha drabbats av känslomässig avtrubbning. Ja, hur ska man annars förklara att en polisman kan säga att det är oansvarigt att skjuta skarpt på en fullsatt restaurang? När är det ansvarsfullt?
Gängkulturen frodas i tomrummet mellan underhållningsindustrins glamourisering, polisens oförmåga, socialtjänstens passivitet och allmänhetens tålamod.
I grund och botten handlar det om materialistiska genvägar, som sällan tar mänskliga hänsyn.
Barry Glick har en intressant teori om tre sorters kriminella gängbildningar: röjargänget, det territoriella gänget och bolagsgänget. Röjarna är löst sammanhållna och rotar runt för att skaffa pengar eller ha kul. De territoriella är bättre formerade och ringar in ett område, som kan vara antingen fysiskt eller konceptuellt och kulturellt formulerat. Bolagsgängen är välorganiserade och gör business som vilket större företag som helst. De har passerat stadiet där de visar upp sig; nu vill de vara ifred med sitt.
– Har du hört talas om Bloods och Crips? frågar Glick.
– Javisst, svarar jag lätt förvånad. De beryktade gängen i Los Angeles…
– När läste du senast en artikel om dem och deras våldsutövning? Det var förmodligen minst tio år sedan. Är du inte nyfiken på vart de tog vägen? De var de mest brutala gängen i USA under flera decennier. Undrar du inte varför de inte håller på med sina hemskheter? För att de numera är ett bolagsgäng. De gör affärer. De tjänar svindlande summor. Vi kommer inte att kunna stoppa dem.
Man skulle också kunna kalla dem maffia, tänker jag, och ser framför mig inte bara narkotikakarteller utan även politisk-ekonomiska nätverk av Berlusconis typ.
De välorganiserade gängen har ätit sig fast, de ingår i det finansiella blodomloppet. Barry Glick ställer en kontroversiell fråga: ska vi acceptera dem och väga deras behov av att göra affärer i lugn och ro mot medborgarnas behov av trygghet? Deras företrädare intervjuas ju ändå redan i tidningarna som om de vore ministrar utan portfölj.
Han anser att de andra gängen, röjarna och de territoriella, är farligare för gemene man och för samhället. De är mer oförutsägbara. De omger sig med killar som vill visa sig på styva linan.
– Om ni inte samlar er som samhälle och skaffar en socialpolitisk plan för att hindra nyrekrytering av gängmedlemmar, kommer våldet på gatorna och förstörelsen av egendom att öka kraftigt.
På Rasmusgatan skiner solen i kapp med de uppgörelser, som säkert kommer att träffas när ljuset ger sig av bakom hustaken i väster. Många av barnen jag ser springa runt här på kvällarna borde vara hemma långt innan den första transaktionen görs.