(Göteborgs-Posten 18/5 2014)
Glenn Greenwald
Storebror ser dig. Edward Snowden och den globala övervakningsstaten
Leopard
Argumentet att om man bara har rent mjöl i påsen har man inget att frukta, brukar avfärdas tvärt av dem som hävdar att övervakningssystemen utplånar alla former av personlig integritet.
Samtidigt verkar de flesta överens om nationernas rätt att värja sig mot potentiella hot, något som förutsätter övervakning. Den brittiske författaren J G Ballard sade sig – ironiskt, men mångbottnat – vara glad över de många kamerorna som hade satts upp ute på stan eftersom de visade att det åtminstone fanns någon som brydde sig.
Tryggheten är en del av integriteten, men tycks också kräva en uppluckring av gränsen mellan privat och offentligt. Vaksamheten mot den kommersiella penetreringen av våra vardagsliv är minimal och väcker inte alls samma starka reaktioner som den politiska övervakningen av våra mejlkonton. Tvärtom lämnar vi nästan alla dörrar öppna i den elektroniska självexponeringens tid. Vi tror att vi själva väljer vad vi vill visa och vad vi hoppas kunna dölja.
Edward Snowdens avslöjanden kring amerikanska NSA:s (National Security Agency) globala datainsamling borde ha gjort rent hus med alla former av naivitet. På ett hotellrum i Hongkong lämnar avhopparen över sin information till journalisten Glenn Greenwald. Snowden anger moraliska, altruistiska skäl. I säkerhetsindustrins ögon är han spion och förrädare.
När The Guardian publicerar uppgifterna om hur världen blir avlyssnad far den brittiska regeringen i taket. I en lika bisarr som symbolisk gest pulvriserar tidningsledningen hårddiskarna med de krypterade filerna under överinseende av tekniker från regeringens kommunikationshögkvarter GCHQ. Som maktdemonstration är ingreppet alarmerande. Samtidigt är det meningslöst eftersom det självklart finns kopior.
Infångandet av alla dessa miljarder internet- och telefondata kan liknas vid fiske med ett finmaskigt nät som tömmer havet utan att man nödvändigtvis får syn på de fula fiskarna.
NSA:s och andra säkerhetstjänsters offensiv har motiverats med nationell säkerhet och strävan att förhindra terrorbrott. Den reflexmässiga invändningen har varit att USA överdriver det här hotet, men samtidigt vore det eurocentriskt att blunda för hur inte minst islamistisk terrorism fortsätter att skörda offer i Asien och Afrika.
Greenwald skriver i ”Storebror ser dig” att viss övervakning alltid är nödvändig. Alternativet till massövervakning av medborgarna är övervakning riktad mot personer som kan misstänkas för kriminalitet. Vad som då fordras är alerta medborgare, journalister och politiker eftersom det aldrig kan vara brottsligt att vara oliktänkande.
Det finns också en teknologisk fartblindhet som inträder när möjligheterna att syna mänskligheten i sömmarna bara skenar i väg. Man behöver inte ens smyga sig in i andras datorprogram; nya datorer säljs med övervakningen installerad.
I The New York Review of Books skriver nu juridikprofessorn David Cole om hur förre NSA- och CIA-chefen Michael Hayden vid en debatt dem emellan i april i år bekräftade att med metadata får man veta allt man behöver om en individ. Metadata definieras här som noteringar om vem man kontaktar, när man kommunicerar och hur länge. Däremot säger den sortens information ingenting om vad man pratade om. Cole citerar en högt uppsatt NSA-anställd som hävdar att ”om man har tillräckligt med metadata behöver man egentligen inte känna till innehållet”. I debatten med Cole slog Hayden sedan fast: ”Vi dödar människor på grundval av metadata.”
Det är om gränsdragningarna, demokratins och säkerhetens, striden står. En stat som misstror sina medborgare till den grad att den läser alla deras facebook-inlägg förlorar inte bara sin legitimitet utan också sin moraliska kärna. Ord tappar sina valörer, trygghet förbyts i sin motsats.
”No place to hide”, originaltiteln på Greenwalds bok, är bättre än den svenska översättningens lån från Orwell genom sitt framhävande av den nutida kontrollens ständiga närvaro, i varje vrå, i varje por, i snart sagt varje andetag. Genomskinligheten är så total att vi sällan reflekterar över den. Vi ska ju kunna tala om allt. Bristande transparens blir ett privilegium förbehållet dem med makt att undvika öppenheten.
Också bland lagstiftarna märks bekymmer över säkerhetstänkandets utveckling. Även om Greenwald kan förefalla bombastisk när han skriver att Snowdens, och hans egna, avslöjanden ”åstadkom en radikal förändring i synen på journalistikens verkliga roll i förhållande till regeringsmakten” har både demokrater och republikaner i Washington börjat dra i bromsen. Den 7 och 8 maj röstade två skilda kommittéer i representanthuset för ett lagförslag som vill begränsa NSA:s möjligheter att spionera på amerikanska medborgare.
Debatten ger också tillfälle att fundera över integritetens innebörd. Begreppet syftar i snäv bemärkelse på att ingen annan ska få tjuvläsa ens brev. I ett samhällsperspektiv handlar det om så mycket mer: principer, rättskaffenhet, självständighet, omutbarhet, personligt ansvarstagande.