(Göteborgs-Posten 10/1 2012)
Morden i Malmö har kommit att bli en tragisk vana, som en återkommande brittisk tv-serie, fast på riktigt.
Den häktade serieskytten kunde utveckla sin världsbild och sitt vapenintresse medan omsorgsmyndigheterna hade honom under uppsikt. De dödande skotten i kriminella miljöer kommenteras nästan alltid med att de inblandade är kända, som om brotten begicks under polisiärt överinseende. Nog kan man tala om samhällelig handfallenhet.
Vakna, vakna, Sverige! skanderar en grupp anhöriga och bekanta till den 15-åring som sköts ihjäl, avrättades, i Rosengård på nyårsnatten. Det duggregnar på lördagsshopparna i centrala stan medan de håller upp en skylt med texten ”Fruktan ska inte styra gatorna”.
Nej, så är det ju, men de metafysiska inslagen i de senaste dagarnas reaktioner på de många morden understryker att vi nu lever granne med en brutalitet, som ingen anständig medborgare egentligen kan förstå sig på. När flera tusen Malmöbor i fredags samlades till en manifestation mot illegala vapen och organiserad brottslighet blev det framför allt en markering av vilsenhet i en vilsen tid i en stad och ett samhälle utan förmåga att ringa in och tackla våldskulturen.
Den namnlista som gick runt ska tydligen skickas till regeringen, men dess korta text låter mest som en åkallan av ännu högre makter. Dessutom bekräftar den, säkert oavsiktligt, hur motsägelsefull verkligheten är bakom den långvariga politiska problemförnekelsen och den ivrigt pågående lanseringen av ”den coola staden”:
”Vi älskar Malmö! Vi accepterar inte att Malmö beskrivs som en gangsterstad… Den senaste tidens dödsskjutningar är bara toppen på ett isberg. Nu får det vara nog!”
Samtidigt som det finns alla skäl i världen att markera mot våld och hot och mot det omfattande, destruktiva inflödet av vapen, tvingas man inse att tillgången i sig inte förklarar de många illdåden. De allra flesta av oss skjuter inte även om vi skulle få veta var automatvapen finns att köpa.
I stället är det en förhärdad internationell gangsterverksamhet som etablerat sig där vi bor. En av förutsättningarna för denna affärsverksamhet är att den får vara ifred och kan verka bortom rubrikerna. Men våldet sitter insytt i kostymen och läcker genom fickorna, det finns på klubbarna, i dealarna, nätverken, konkurrensen, opålitligheten.
Gangsterismens strålglans fångar också in småkillar som springer småärenden, städar på spelklubbar och tycker det är cool med pistol. De grabbarna finns på många håll i stan, framför allt i sviktande bostadsområden. Här räcker det inte att kalla på polis eller högre makter.