(Göteborgs-Posten 24/8 2010)
Det vädjas gärna till känslorna i det politiska; således kallas asylsökande ungdomar för ensamkommande flyktingbarn och privata skolor för friskolor.
Frihet kan vara så mycket, och har ibland antagit formen av bombplan eller skränande måsar, och hos dessa skolor är den förstås illusorisk och finns bara inskriven i namnet eftersom de är ute efter skattemedel och underkastas vinstkrav eller religiös styrning. För eleverna innebär friheten dessutom ofta dåliga lokaler, begränsade rastutrymmen, tveksam lärarkompetens och frånvarande bibliotek. Regler som gäller för kommunala skolor verkar inte nå den privata sfären.
Av alla gemensamt finansierade verksamheter som förts över till mindre transparenta företag – tågtrafik, pensioner, elförsörjning, telekommunikationer, sjukhus, vårdhem, apotek etc – är det nog allra sorgligast med skolorna. Att välja skola är att gå vilse i varuhuset. I städer med omfattande sociala problem förvandlar de nya privatskolorna segregationen till affärsidé.
Sex av sju riksdagspartier tycker att detta är bra och en del, som Miljöpartiet, har gjort det till en profilfråga. Även om det finns missnöje med vinstmarginalerna har beslutsfattarna gått in i det utan att blunda och då får de med tiden också frågor om ytterligare uppdelningar, exempelvis i form av separering av flickor och pojkar. I radioprogrammet ”Människor och tro” i juni sa Mona Sahlin ja till både religiösa friskolor och särskilda flickklasser.
Det finns något försåtligt flytande på denna marknad, som kan påminna om hur TV4 efter åratal av metodiska löftes- och regelbrott fått igenom sin önskan att stycka upp programmen på samma sätt som andra reklamkanaler.
De privata skolorna är på många sätt utväxter på den pseudodemokratiska kommunalisering, som bidragit till ett slätkammat system med ständig ängslan för att tappa elever och därmed resurser. Alla skolor har kryssat för kampanjer mot mobbning, men hur många lockar med att det är kul att lära sig saker? I en skola utan självförtroende kan, som i ett aktuellt fall, en högstadieelev misshandla två lärare, med lång sjukskrivning för en av dem som följd, varpå konsulter kallas in och antivåldsutbildning startas – för personalen.
I privatskolevärlden finns en hel del geschäft. Vid sidan om dem med ambitiös verksamhet hittar man fifflare och charlataner. Man vet inte hur länge skolan håller öppet – och i andra änden omöjliggörs samhällets planering.
Har man som inskolad elevkonsument navigerat genom lärandets varumarknad kommer man att tycka att det är okomplicerat och till och med avkopplande med reklamavbrotten i TV4.