Vem är egentligen flykting?
(Svenska Dagbladet 14/5 2017)

Donald Trumps mur mot Mexiko har funnits i decennier. Jag har gjort en mängd reportage från det amerikansk-mexikanska gränslandet och sett människor klättra över stängslet och gripas av polisen eller försvinna ut i öknen. Politikerna har talat om en hårt kontrollerad gräns medan ekonomin förutsatt att människor rört sig fram och åter.
     I Arizona fanns tidigare organisationer som gömde flyktingar från krigen i Centralamerika. Ingen i USA har dock talat om migranterna från Mexiko i flyktingtermer. De har rört sig i riktning mot det de hoppats ska ge dem ett bättre liv.
     Om begrepp används vidlyftigt och frikostigt kan de vattnas ur - ett exempel är fascism - eller bli så slitna att den sympati de syftar till att väcka kanske vänds i sin motsats. Varför har då flyktingbegreppet kommit att bli det dominerande i svensk migrationsdebatt? Vad är det som gör att både politiker och medier använder termerna asylsökande och flykting som om de vore samma sak?
     En förklaring är den känslomässiga laddningen, påtagligt manifesterad hösten 2015. Vi bor i ett land som välkomnar flyktingar, men när ordet missbrukas finns risk att det omtolkas som ett uttryck för moralisk utpressning. För att den positiva hållningen ska bestå krävs att man är mer noggrann och inte slarvar med språket och statistiken.
     På Sveriges Televisions nyhetsredaktion har man tagit fram språkråd till medarbetarna om hur de bör uttrycka sig: ”Flykting går att använda som begrepp, men variera gärna med ’människor på flykt’, som betonar den mänskliga aspekten. Var också uppmärksam på att Migrationsverket har en annan definition av ’flykting’, som skiljer sig från den som vi använder.”
     Man anar att SVT vill ge begreppet en vidare innebörd, men varför välja en annan definition än den som myndigheten med ansvar för migrationsfrågorna använder?
     Det finns fler oklarheter. Vilken är egentligen Migrationsverkets definition? När allmänheten vänder sig dit blir beskedet från verkets kundtjänst: ”Om man ansöker om asyl är man flykting.” Vidare än så kan det knappast bli: detta är inte orwellskt nyspråk utan snarare språklig upplösning. Migrationsverkets kundtjänst har helt enkelt fel.
     Enligt rättslig expertis inom myndigheten är en flykting en person som fått uppehållstillstånd av flyktingskäl i enlighet med 1951 års Genèvekonvention. I fjol avgjordes 111 979 asylansökningar i det svenska systemet. Totalt beviljades 67 258. De som fick uppehållstillstånd av flyktingskäl var 16 872.
     Så varför fortsätter den missvisande användningen av flyktingbegreppet? När Malmös politiker, både socialdemokrater och moderater, nu säger sig vilja ha flyktingstopp menar de egentligen att lagen bör ändras så att inte fler personer med uppehållstillstånd kan flytta till staden.
     Man kan hävda att detta är hårklyverier, men utan ett korrekt bruk av termen flykting blir det svårt att föra en seriös diskussion om hur Sverige bäst kan bistå de många människor, här hemma och runtom i världen, som de facto är flyktingar.