Den sorgliga historien berättas ännu en gång
(Sydsvenskan 24/1 2015)

Det tycks vila en förbannelse över många indianreservat i USA:s öknar och på dess prärievidder.
     Varje gång omgivningen tror att urbefolkningen förvandlats till välbeställda kasinoindianer kommer någon rapport om social misär eller låg medellivslängd. Så fort spåren sopats igen efter någon strid om naturresurser eller uranspill tornar en ny konflikt upp sig vid horisonten.
     Nu är Fort Berthold-reservatet i North Dakota i blickfånget med sin stamrådsordförande, som inte bara äger ett olje- och gasbolag som stammen skrivit kontrakt med utan dessutom har affärer ihop med en person misstänkt för beställningsmord.
     Det är små, trånga världar där ute i reservatslandet. När något går fel – korruption, förskingring, våld – dröjer det ofta länge innan de utsattas förtvivlan tränger igenom. Reservaten betraktas allmänt som fattiga, men här finns också tillgångar att exploatera: bidragen från federala myndigheter och, framför allt, mineralerna som med osviklig precision kryper fram just på dessa stamkontrollerade markplättar.
     Sedan är det kasinona förstås; ett antal mycket små stammar har snabbt blivit förmögna och medlemskap i stammen följaktligen en handelsvara. Detta har drivit en kil långt in i självkänslan. Slår spelautomaterna sönder indiansk moral och kultur eller ger de senkommen återbäring från kolonisatörerna?
     I South Dakota på 1970-talet, i Pine Ridge-reservatet, försnillades pengar och sköts folk i ryggen när de lokala siouxerna styrdes av en maffiaboss. Motståndet politiserades, Wounded Knee ockuperades, regeringen uppmanades att återlämna stora markområden.
     Så kom 80-talet och energibolagen föste hopi- och navajoindianerna framför sig bland sandstensbergen i Arizona. Fårskötarsläkterna tvångsförflyttades. Redan märkta av en hänsynslös uranutvinning i området sjönk många ner i uppgivenhet.
     På 90-talet plockades skjutvapnen fram hos mohawkerna vid gränsen mellan USA och Kanada. Svarta pengar försvann i hål lika mörka som S:t Lawrenceflodens vatten där smugglarna puttrade fram och åter i sina utombordare.
     I reservaten är valdeltagandet lågt och makt samlas på få händer. Starka beroenden skapas, klientelismen frodas. Washington har alltid letat efter några att skriva kontrakt med och hittar dem sällan bland kulturtraditionalisterna eller bidragstagarna. Man lever mellan två kulturer. Känslan av att röra sig på laglös mark kan vara svår att skaka av sig.
     Nu råder det olje- och naturgasfeber i North Dakota. Det är frackingboom, hydraulisk spräckning av skiffret långt ner i jorden, och samma indianska berättelse, än en gång. Klondyke och korruption.
     Och mitt i alltihop en stamrådsordförande man tycker sig ha sett förut, i alltför många upplagor, och en lokalbefolkning som blinkande ser på när kulorna och kosingen visslar förbi.