Marknaden har blivit alltings mått
(Göteborgs-Posten 3/8 2012)

Det finns saker som många inte vill betala för - som inspelad musik - och kostnader som det anses olämpligt att prata om - som integrationsinsatserna. I övrigt går det numera att sätta ett pris på allt. Kroppsorgan, bebisar, identiteter och kollektivtrafik är till salu och det existerar snart inte någon enda kö som den bättre bemedlade inte kan köpa sig förbi.
     Äldreomsorgen och skolorna mäts och värderas i jakten på besparingar. Det offentligas företrädare har också i Sverige helt och fullt accepterat ett sätt att tänka där exempelvis ett sjukhus eller en skola kan sägas gå med underskott.
     Varumärkesfilosofin har trängt in i både den administrativa och den mänskliga organismen. Man kan inte lita på att skolan ger kunskaper och insikter åt alla, men vet att samhället som kompensation kommer att erbjuda kurser i CV-skrivande. Individualismen har blivit så central, och konformistisk, att det måste vara något underligt med den som inte försöker sälja bilden av sig själv.
     Vi har gått från att ha en marknadsekonomi till att vara ett marknadssamhälle, skriver den omsusade amerikanske filosofen Michael Sandel i sin nya bok ”What money can’t buy”. Vår skapelse har slukat oss; när marknaden får bestämma uppfattas den som neutral. I en marknadsstyrd miljö krymper utrymmet där olika värderingar och perspektiv skulle kunna brytas mot varandra. Marknadens nästan totala genomslag de senaste 30 åren motsvaras enligt Sandel av ett moraliskt tomrum i det offentliga samtalet.
     De ekonomiska ideologerna har lyckats framställa sig som värderingsfria vetenskapsmän när de borde ses som företrädare för en bestämd moralisk och politisk filosofi.
     Säger Sandel något nytt om marknadens moral och dess gränser? Nej, snarare bekräftar han genom en rad pedagogiska exempel på förtingligandet hur marknaden blivit alltings mått. Han noterar att hans studenter på Harvard för varje årskull tycks bli mer benägna att ta marknadslösningar för givna. Så vem säger att inte allt kan tömmas på inre mening och att inte även kärlek, vänskap och förtroenden kan köpas om priset är rätt?
     Man kunde tänka sig att finanskrisen skulle rubba allmänhetens förtroende för fiktiv matematik - falsk matematik, sjöng Peps - men hjulen fortsätter att snurra åt samma håll och de flesta bidrar, även public service-tv som hämtar sina chefer hos de kommersiella kanalerna på det att konsumtionen inte måtte minska.
     Marknaden erbjuder inte bara sådant vi behöver och sådant vi skulle vilja ha utan också möjligheten att köpa sig fri från en samhällelig gemenskap. Vi blir alltfler på jorden, och en smula ensammare.